Plocka traditionellt använda växter! Del 2
Plocka traditionellt använda växter! Del 2
Hästhov /tussilago (Tussilago farfara)
Namnet "hästhov" syftar på bladens form, som liknar hästhovar/hästskor. Det har också föreslagits vara en förvanskning av det äldre namnet hosthäva. De gula maskroslika blommorna kommer först och stjälken är täckt med små brunaktiga fjäll, den blir 10 - 20 cm hög. När bladen kommer är de stora, hjärtformade med vit luden undersida. Hästhovens blad och blommor har en lång tradition inom folkmedicinen. Man gjorde avkok (te) på blad och blommor, ofta i kombination med honung.
Bladen (Folia tussilaginis) såldes förr på apotek och under andra världskriget uppmanades svenskar att samla in hästhovsblad till apoteken på grund av dess medicinska egenskaper eftersom det var brist på importerade mediciner.
OBS! Tussilago innehåller ämnen (pyrrolizidinalkaloider) som kan vara skadliga för levern vid långvarig eller hög konsumtion. Därför rekommenderas invärtes bruk endast under kortare perioder.
Bild: AI-genererad
Groblad (Plantago major)
Trivs bäst där jorden är hårdtrampad, på gräsmattor, stigar, gårdsplaner och vägkanter. Bladen är 5 – 20 cm breda ochovala till äggrunda sitter i en platt rosett direkt vid marken har tydliga, parallella nerver som löper från bladbasen till spetsen. Bladen är ofta 5–20 cm långa och ganska kraftiga. Från mitten av bladrosetten växer långa, bladlösa stjälkar, där det i toppen sitter en oansenlig blomma, som sedan går i frö.
Groblad har en lång historia i Sverige som en högt värderad läkeväxt. Namnet härstammar från fornnordiska där "gro" betyder läka, vilket syftar på bl a ”kloka gummors” användning av dessa och användes i medeltida läkekonst. Tips! Du kan ta hjälp av groblad för att dra ut stickor. Med ett omslag lockar bladet ut stickan inom ett dygn.
Bladen kan även ätas, byt ut spenaten mot groblad i soppor, grytor, sallader och pajer. Blommorna och frön kan ätas färska i en sallad. Fröna kan även rostas och till exempel läggas i en müsli eller på en sallad.
Bild: AI-genererad
Daggkåpa(Alchemilla vulgaris)
Daggkåpan är en välkänd och omtyckt växt som växer både vilt på ängsmarker och i trädgårdar över stora delar av Sverige. Den trivs i både soliga och halvskuggiga lägen och kan under goda förhållanden sprida sig rikligt. Växten blir vanligtvis 10–30 cm hög och känns lätt igen på sina mjukt veckade rosettblad. Under sommaren, från juni till augusti, visar den upp små, diskreta gulgröna blommor.
Daggkåpan innehåller rikligt med garvämnen, vilket kopplats till dess användning i folkmedicinen. Redan år 1583 beskrev botanikern Matthiolus daggkåpan i sina skrifter, där den nämndes i samband med dåtidens örtmedicin.
Förutom sin plats i örttraditionen har daggkåpan även använts i köket. De späda bladen kan plockas från försommaren fram till blomningen och har en lätt bitter smak som använts i sallader och soppor. Smaken kan variera mellan olika arter av daggkåpa, så det är klokt att smaka försiktigt när man plockar.
En av växtens mest fascinerande egenskaper är de klara droppar som ofta samlas i bladens mitt under morgontimmarna. De ser ut som dagg, men bildas egentligen genom en process som kallas guttation, där växten utsöndrar vatten som samlas på bladytan. Kuriosa: De skimrande dropparna väckte stor fascination under medeltiden och användes av alkemister i deras experiment. Man trodde att denna glänsande vätska var ett särskilt himmelskt vatten som kunde spela en roll i försöken att förvandla metaller till guld. Det latinska namnet Alchemilla tros också ha koppling till ordet alkemi och den fascination som växtens droppar väckte hos den tidens lärda.
Bild: AI-genererad
Nässlor (Urtica dioica)
Trivs bäst på näringsrik, kväverik och fuktig mark, gärna i kalkhaltiga jordar. De växer ofta i stora bestånd i trädgårdar, vägkanter, skogsbryn, ängar och kring gamla gödselhögar. Den är mycket vanlig i hela Sverige och sprider sig via underjordiska utlöpare. Bladen är mörkgröna, avlånga och spetsiga med sågtandade kanter. De sitter mittemot varandra på stjälken som växer upprätt blir 30 – 150 cm hög. Blommar vanligtvis i juni – september med gröngula blommor. Hela växten är täckt med brännhår, som svider och bränner om du rör den. Nässlan är en riktig superväxt full av järn, kalium, kalcium, magnesium, fosfor, zink, selen, klorofyll samt vitaminerna B, C och K.
Nässlor har en lång historisk användning som sträcker sig över 2000 år tillbaks i tiden. Brännässla används också som en källa till bastfibrer för textilier och i bland i kosmetika. Tips! Gör en välgörande olja eller salva av den. I mat kan de späda bladen användasi stället för spenat i soppor, stuvningar, pajer, smoothies, juice, desserter, pesto m.m. Kan även torkas och malas ner till pulver och strösslas på det mesta (t ex över gröt) för en näringsrik boost.
Bild: AI-genererad
Tips till nybörjaren: Ta med en trädgårdsbok om du inte är van att plocka vilda växter. Du kan också ladda ner någon av dessa appar: Flora Incognita, Ogräsdatabasen, Picture this, Plantnet, Google Lens, PlantSnap. En liten sax eller sekatör är användbar. Ta med flera påsar av tyg eller papper så du inte blandar ihop de olika sorterna. Undvik att plocka växter nära trafik eller i stadsmiljöer som kan innehålla föroreningar. Ett bra tips är att gå längre in i skogen, längs vattenstråk eller vid ängar. Rensa inte allt på ett ställe, så kan det fortsätta växa där.
Ett par gummihandskar eller trädgårdshandskar behövs om du ska plocka nässlor eller något annat som är lite vasst eller stickigt.
Se upp för dessa!
Odört (Conium maculatum) - bladen liknar hundkäx, men är kala och mörka och hela växten har en kväljande lukt av råtturin. Den kan dyka upp som ogräs i trädgårdsland och kan förväxlas med persilja eller hundkäxet, men har annorlunda blomsvepen. Smaken och lukten är obehaglig.
Bild: AI-genererad
Sprängört (Cicuta virosa) - växer vid dyiga stränder, kan bli upp till 1,5 meter hög och känns igen på sina vita blomflockar. Roten har ätits av misstag och även små mängder kan vara farliga.
Bild: AI-genererad
Bolmört (Hyoscyamus niger) - vacker och sällsynt växt som kan dyka upp kring gårdar.. Det är en mycket giftig och klibbhårig växt, ofta 0,5–1 meter hög, som känns igen på sina smutsgula blommor med purpurröda ådror. Den varnar genom att lukta illa. Den växer främst på ruderatmark och kring gamla gårdar i södra/mellersta Sverige.
Bild: AI-genererad
Vildpersilja (Aethusa cynapium) - kan dyka upp som ogräs i trädgårdsland och kan förväxlas med persilja eller hundkäxet, men har annorlunda blomsvepen. Smaken och lukten är obehaglig. Fint delade, glansiga blad och 3–4 långa, nedåtriktade svepeblad under varje småflock. Blommorna är små och vita, och växten sprider en obehaglig lukt.
Bild: AI-genererad
Lökväxter som t ex ramslök kan lätt förväxlas med liljekonvaljens blad som är mycket giftiga, de gäller även blommorna och de röda bären.
Liljekonvalj
Bild: AI-genererad
Ramslök
Bild: AI-genererad