Plocka traditionellt använda växter! Del 3

Plocka traditionellt använda växter! Del 3

 

Malört (Artemisia absinthium)

Trivs på fullt soliga platser i väldränerade torra och kalkrika platser, ofta i mager jord som grusbackar, ängssluttningar, vägrenar och nära gamla ruiner. Malört är en gammal kulturväxt som är ganska vanlig i södra och mellersta Sverige. Växten har en mer än en tusenårig historia och som odlades redan i det antika Egypten. Då användes den som medicinalväxt och krydda, den känns bland annat igen för sin extremt bittra smak. Traditionellt användes den mot insekter (mal) varifrån det svenska namnet kommer, och som smaksättning i spritdrycker. Från början infördes den i Sverige som medicinalväxt men är sedan lång tid helt naturaliserad.

Det är en halvbuske med silvergrå flikiga och finfördelade blad med aromatisk doft. Undersidan är ofta ljusare och mer silverfärgad. Stjälken är upprätt och grenig och kan bli 60 – 120 cm hög. Blommar i juli och augusti med små gula blommor.

Bild: AI-genererad

Kamomill (Matricaria chamomilla eller Matricaria recutita)

Kallas också tysk kamomill, trivs bäst på soliga, öppna platser och kan bli 20 – 50 cm hög men blir ca 10 cm på bredden p g a de många förgreningarna. Den är vildväxande och vanligast i södra och mellersta Sverige, med utbredning upp till Ångermanland. Växer ofta vilt på åkrar, vägkanter, trädgårdsland, industritomter, grusgångar och dylikt (ruderatmark). Stjälken är upprätt, ihålig. Utmed stjälken växer små, smala blad som påminner om dillblad. Blomman liknar en prästkrage med vita kronblad, men i mindre format och den upphöjda blomknoppen är gul, ihålig och blommar från juni till oktober. Blommans doft påminner om sött äpple. Den kan blandas ihop med baldersbrå och gatukamomill, men de saknar de typiska kännetecknen. Kamomill är en av våra allra äldsta och mest väldokumenterade läkeväxter med en historia som sträcker sig tusentals år tillbaka i tiden. Den användes flitigt av antika läkare och i Egypten var den helgad åt solguden Ra på grund av att den ansågs ha läkande egenskaper.

Bild: AI-genererad

Kamomill finns belagd i svenska läke- och örtböcker sedan mitten av 1400-talet. På 1500-talet var kamomill den mest nyttjade läkeörten och rekommenderades till nästan allt. På 1700-talet började blommorna samlas in till apoteken och örten finns fortfarande med i europeiska farmakopén. Anses idag för att ge det bästa god-natt-teet.

Rödklöver (Trifolium pratensehar)

Rödklöver trivs bäst i sol till halvskugga och är mycket anpassningsbar, men föredrar näringsrik, lerig och fuktighetshållande jord. Den är en vanlig, flerårig vallväxt som växer vilt på ängar, i vägkanter, hagar och parker över hela Sverige. Stjälken är rak och kan bli upp till fem dm hög. Den har tredelade blad och har oftast ljusare fläckar på småbladen. Det tydligaste kännetecknet på bladen är en ljus, V-formad fläck (en "måne") på ovansidan av varje delblad. Rödklövern kan blandas med ihop med alsikeklövern, som inte är ätbar.

Blomhuvudena är runda med rödrosa eller ibland vit färg. De sitter oftast ensamma, men kan förekomma två och två. Rödklöver blommar mellan juni och augusti. I det gamla bondesamhället var rödklövern en lättillgänglig läkeväxt som användes flitigt. Idag är rödklöver mest känd för sitt innehåll av isoflavoner, en sorts växtöstrogen (fytoöstrogen).

 

 Bild: AI-genererad

Mynta (mentha)

Mynta har en lång historia inom folkmedicinen och har traditionellt använts för sina välgörande egenskaper vid en mängd olika åkommor. Ursprungligen fanns bara vatten - och åkermynta. De andra grå-, grön- och rundmynta var odlade men har numer blivit naturaliserade och bofasta. Det är fleråriga växter med upp till 1 m höga stänglar med motsatta, sågkantade ofta spetsiga blad. Stjälken är fyrkantig. Blommar med små vita, rosa eller lila blommor mellan juli och september. Smaken är bäst om du skördar innan den går i blom men om du klipper bort blomknopparna kan du skörda under en längre period. Arterna utmärker sig för en starkt kryddad och aromatisk doft. Mynta är en växt som trivs bäst i fuktiga miljöer och sprider sig lätt via underjordiska revor. Den föredrar ofta öppna landskap och halvskuggiga lägen men kan växa i sol om marken är tillräckligt fuktig och näringsrik. Den går att hitta på fuktiga stränder, ängar, vägkanter och betesmarker. Eftersom den sprider sig lätt kan den också hittas förvildad i närheten av trädgårdar, rabatter och komposter. De olika myntasorterna smakar olika men gemensamt är en örtig, frisk lite lätt kylande mentolsmak.

Färsk mynta är en mångsidig ört som passar perfekt i uppfriskande drycker som myntate och mojitos, samt i matlagning som tabouleh, tzatziki och till lamm. Den friska smaken passar i sallader, desserter och såser. Använd hela kvistar för te eller finhacka bladen för att blanda i rätter.  Mynta kan torkas i buketter eller frysas in för att bevara smaken över vintern. Om du har en planta hemma, skörda ofta, klipp ovanför ett bladpar så förgrenar den sig.

Bild: AI-genererad

Tips till nybörjaren: Ta med en trädgårdsbok om du inte är van att plocka vilda växter.  Du kan också ladda ner någon av dessa appar:  Flora Incognita, Ogräsdatabasen, Picture this, Plantnet, Google Lens, PlantSnap. En liten sax eller sekatör är användbar. Ta med flera påsar av tyg eller papper så du inte blandar ihop de olika sorterna. Undvik att plocka växter nära trafik eller i stadsmiljöer som kan innehålla föroreningar. Ett bra tips är att gå längre in i skogen, längs vattenstråk eller vid ängar. Rensa inte allt på ett ställe, så kan det fortsätta växa där. Ett par gummihandskar eller trädgårdshandskar behövs om du ska plocka nässlor eller något annat som är lite vasst eller stickigt.

Se upp för dessa!

Odört (Conium maculatum) - bladen liknar hundkäx, men är kala och mörka och hela växten har en kväljande lukt av råtturin. Den kan dyka upp som ogräs i trädgårdsland och kan förväxlas med persilja eller hundkäxet, men har annorlunda blomsvepen. Smaken och lukten är obehaglig. 

Bild: AI-genererad

Sprängört (Cicuta virosa) - växer vid dyiga stränder, kan bli upp till 1,5 meter hög och känns igen på sina vita blomflockar. Roten har ätits av misstag och även små mängder kan vara farliga. 

 

Bild: AI-genererad

 

Bolmört (Hyoscyamus niger) - vacker och sällsynt växt som kan dyka upp kring gårdar..  Det är en mycket giftig och klibbhårig växt, ofta 0,5–1 meter hög, som känns igen på sina smutsgula blommor med purpurröda ådror. Den varnar genom att lukta illa. Den växer främst på ruderatmark och kring gamla gårdar i södra/mellersta Sverige.  

 

Bild: AI-genererad 

 

Vildpersilja (Aethusa cynapium) - kan dyka upp som ogräs i trädgårdsland och kan förväxlas med persilja eller hundkäxet, men har annorlunda blomsvepen. Smaken och lukten är obehaglig. Fint delade, glansiga blad och 3–4 långa, nedåtriktade svepeblad under varje småflock. Blommorna är små och vita, och växten sprider en obehaglig lukt.

 

Bild: AI-genererad

 

Lökväxter som t ex ramslök kan lätt förväxlas med liljekonvaljens blad som är mycket giftiga, de gäller även blommorna och de röda bären.

 

Ramslök

Bild: AI-genererad

 

Liljekonvalj

Bild: AI-genererad